Jag älskar fotboll. Det gör jag verkligen. Jag älskar när jag får ta det seriöst, när jag lägger ned allt på bara just det spelet. Det var en av de få dagarna jag kunde njuta fullt ut av den sportens magi.

Och det var för att mina föräldrar tillät mig att göra precis det jag ville göra den dagen. Så jag spelade fotboll. Och lyssnade på min nya MP3-spelare, som var laddad med Rammstein och Satisfaction av Benny Benassi.

Idag för fem år sedan dog min mormor. Och hon var inte bara min mormor. Hon var min bästa vän, hon var den kvinna jag älskade näst mest i hela livet (hennes dotter låg/ligger etta). Hon var den snällaste människan jag någonsin har träffat, med en så vacker personlighet och ett vackert yttre. Hon fick mig att respektera andra människor, hon fick mig att se andra perspektiv. Hon fick alla människor att le.

Som liten tillbringade jag mina somrar på landet, på mormor och morfars landställe. Och en av mina starkaste minnen var varje morgon på landet. Vi brukade smyga upp för att inte väcka morfar. Sedan gick vi ut i trädgården och plockade bär. De bären åt vi till frukost, tillsammans med mackor och gröt. Mormors gröt, den var magisk. Jag har aldrig smakat en godare gröt. Efter det satte vi oss på en trappa, men varsin tandborste i munnen. Jag försökte prata, trots tandkrämsludd i hela munnen. Men min mormor gillade att vara tyst. Hon ville njuta av soluppgången. Och där satt vi, jag med tandkrämsludd och mumlande tal, hon med sin syn på morgonsolen.

Jag saknar henne varje dag