kött och LV

Ingenting rör sig i min takt. Rulltrapporna tar mig aldrig framåt. Tågen hasar fram och stannar alldeles för länge på varje station. Hur mycket jag rusar fram, går stegen bara bakåt.

Det finns ett fenomen, ett fenomen så spännande, triggande och förtvivlande att jag utför märkliga handlingar.

Min kväll bestod av att springa runt i affärer i olika ärenden. Jag gick hänsynslöst, på en rak linje för att inte falla.
Det gick en brud med en LV-väska som jag råkade tackla till. Min blick är långt fram på gatan, så långt fram att jag missar vänner som går förbi. Min rygg är böjd, mitt huvud nedsjunket och med armar och ben flaxande, för att minska ansträngningen så mycket som möjligt.

Att tänka klara tankar går inte längre. Jag har skrivit så många post-its och för varje lapp samlas informationen i huvudet. Så mitt huvud är inte fyllt av hela meningar, den är fylld av saker som måste utföras.

Fenomenet heter stress. Fenomenet förstör mig för tillfället. Fenomenet är värre för min hjärna än nyklippt gräs för mina lungor. Fenomenet fick mig precis att råka äta kött. Jag har slutat äta kött, men råkade äta upp en pizzabit med kött. Jag kom på att jag hade oxfilé i min mun vid nästsista tuggan.
Jag råkade äta kött. Hur dumt är inte det?

glad gubbe!



Pyjamasparty med Ida (och snart även susanne)
Partar till detta, Belle & Sebastian samt Kanye West.
Fin kväll på G, adjö!

?

Den egyptiska prinsen och jag

rabarbergrädde


idag

denna dag är inte som alla andra dagar

solskenet

Lyckliga människor på södermalm

s'tälyeah

 

Detta är mitt sanna Södertälje-jag


egoism och apelsinjuice

Jag förstår inte varför webbkameran har fått en så stor del i denna värdelösa blogg. Det är inte meningen att jag ska visa bilder på mig. Men nu är det så att jag behöver råd. 
På denna bild har jag satt upp håret. Den stora frågan är, skulle jag passa i sådant här kort hår? Jag har ytterst få läsare, men de få jag har, snälla! Skulle det passa mig?
PUSS

hösten

varje säsong som kommer upplever jag som min favorit. vårens varma sol men kalla vind, sommarens stekande hetta och eviga dagar, höstens alla färger och mysiga tekoppar på ett fik, vinterns skidåkning och pulsade snö.

samtidigt ser jag det negativa med den kommande säsongen. på våren kan jag aldrig vara ute på grund av allergi, på sommaren finns irriterande mygg och min kropp blir röd, hösten är kall och mörk, vintern ännu mörkare och dystrare.

för det mesta ser jag det förstnämnda. eller snarare, för det mesta försöker jag se det förstnämnda.
idag skedde någonting vacker, någonting som händer ytterst sällan. det kan beskrivas på samma sätt som när Harry Heller i "Stäppvargen" upplever något gudomligt. I boken ges exemplena när han hör Mozart eller någon gång när han sitter på en pub. Det han upplever, upplevs som magisk. Jag minns inte exakt hur det beskrivs, det var alldeles för länge sedan jag läste den. Men han upplever någonting otroligt, förtjusande och euforiskt. Idag upplevde jag något liknande.

Jag gick i min välkända skog, där varje rot och sten är min vän. jag har gått där i flera år och vet exakt var jag ska sätta foten för att balansera min kropp. vanligtvis går jag där med tunga steg, då det antingen är på väg till eller från skolan. men idag, då skuttade jag fram. det kom en kall vind mot mig och massvis med löv följde efter, de höll sig till marknivå och irrade runt mina fötter. samtidigt som jag hörde vinden vina och asparna vagga fram, så hoppade jag där. lyckan spred sig i hela kroppen. jag log. det var inte ett vanligt leende, utan ett sådant när hela munnen öppnas och man nästan skrattar.
där hoppade jag, från sten till sten, men färgglada löv runt mig och hösten som välkomnade mig som en vän.
detta låter inte som någonting speciellt, det kan vara en dussinkänsla enligt er. men jag upplevde den som helt magisk. nu i efterhand ger jag känslan orättvisa med denna hemska beskrivning, men jag har i alla fall beskrivit den, vilket jag tycker är viktgt.

LYCKA

Jag kan nog inte riktigt beskriva lyckan som flugit in i min kropp
Jenny Wilson mailade mig precis
Hon skrev fina saker, som svar på mina fina saker som jag skrev
till henne. Jag tror till och med att jag tycker om henne mer
än Lykke Li. Och då är man stor. 

skönheter






Dessa kvinnor. Deras aura som är full med magi, spänning och mystisk. Hälften av dem är döda, hälften
av dem levande legender. De har någonting som endast få antal männniskor har. De har någonting
som inte kan beskrivas. De är bara rakt igenom vackra.


l'école

Freya, Tove, August och jag
Skolan har blivit betydligt mycket roligare med en webbkamera i datorn
Min helg var mycket märklig. Jag har räddat världen, fått sniglar i håret, 
somnat till morden i midsumer och hela helgen har varit upp och ned. 
därför älskar jag vardagen, man vet vad som väntas, man vet hur allting blir.

ida

Bara för att jag älskar henne
Café String med ida, kalle anka och alldeles för mycket te

fuck

höjden av ensamhet är att inte ens morden i midsomer vill erbjuda sitt sällskap


pendela

5 dagar i veckan, varje vecka, varje månad.
buss 770 som går 7 minuter över 7. 
alltid.

jag stiger vant på, möts av bankkvinnan som har en ny rosa piffig väska. jag går förbi en man med mustasch. jag, precis som alla andra 770veteraner, skiljer på gamla och nya pendlare. vi ser när "bankmannen" har en ny vintermössa, när kvinnan med det blonda håret blir besviken när någon tagit hennes plats, när kvinnan med råttansiktet har en ny trenchcoat, när den 50-åriga kvinnan med hemsk smak ler mot mannen med mustasch och sätter sig mitt emot. vi ser allt, vi 770veteraner.

alla dessa människor fascinerar mig, precis som människor i allmänhet. alla har sina egna liv, men vi möts varenda dag. på samma gamla buss, på samma gamla platser, med samma väg. varenda dag.

en av dessa är mannen med mustasch, mustaschmannen. han hoppar på stationen innan mig (det finns bara en station innan mig) och sitter alltid på samma plats. fyrsätet i mitten, med ryggen mot mig. en gång gjorde han tvärtåt, vilket gjorde mig lite förundrad. han har välkammat hår, lite halvsjaskiga kläder och en fin mustasch. det synns att han ansträngt sig och lagt tid på denna hårväxt under näsan. han har ofta en beige jacka, en grönröd halsduk och en portfölj i färgerna blå-orange. varenda dag hoppar han av vid södertälje sjukhus. jag har tagit förgivet att han är läkare. han ser ut som en trött och sliten sådan. men idag hände någonting ytterst märkligt. jag valde en annan väg till skolan, och bytte buss vid södertälje sjukhus. när jag kliver på buss nr748 ser jag mustaschmannen. han hoppar av vid sony ericsson-byggnaden. och jag ser att på hans portfölj står det Sony Ericsson. Mustaschmannen är inte läkare. Han är Sony Ericssonare. Här har jag, i ett år, trott att han varit en cool doktor (som för 15 år sedan var en läkare à la George Clooney i Cityakuten), men så fel jag kan ha!
Besvikelsen var ett faktum



hjärna hjärta trött

hjärnan är tom

hjärnan är full

susande

snurrande

full av liv, full av död

 

jag är uppochned, nedochupp


våga

En vanlig dag i skolan, nu ska jag ringa Idols produktionsbolag, ha redaktionsmöte och leta dricka upp mitt kaffe

Ja, jag har lovat att aldrig börja dricka kaffe, nu är jag tyvärr fast

Och August visar mig dåliga tennisklipp på datorn och tar med sig porrtidningar till skolan

Världen är då bra fin


perfekt

jag är en perfektionist. allt i mitt rum ligger i prydlig ordning och även fast mina lådor är fulla med skit, så syns det inte. det är gömt, dolt. nu. nu ligger rummet täckts med kläder, väskor, tidningar. imorse gick jag hemifrån med obäddad säng. det har jag inte gjort på år. det enda som finns kvar är en blomvas. mamma ställde in den igår, prydligt vid min säng. blommorna är rosa. men vad spelar det för roll?

 

min sköldpadda betyder så mycket för mig. monsieur är min ängel, min lilla vän som alltid finns där. dessutom ger han mig inga svar, och jag kan prata hur mycket jag vill med honom. ofta övar jag min franska med honom, säger att han är söt och frågar om han vill bada. idag glömde jag honom. glömde tända hans lampa, glömde prata med honom och låta han höra min röst. jag bara gick. när jag sen kom hem visste jag att han behövde badas, men struntade i det. men vad spelar det för roll?

 

jag försover mig aldrig. under min högstadietid gjorde jag det två gånger. idag vaknade jag upp och låg kvar. i ungefär en halvtimme. men vad spelar det för roll?

 

jag somnar aldrig på dagen. det går inte för mig, jag är för rastlös och har för mycket på gång konstant. mina tankar gjorde mig utmattad, så jag lade mig ned i soffan (vilket jag heller aldrig gör). och sov. jag sov i 5 timmar. djupt, utan att märka att min mor kom hem. men vad spelar det för roll?

det är ljust ute, höstens vind klingar fint i mina öron. 

min monsieur mår bättre, han tittar nu, vandrar runt, äter, gosar.

jag kan lyssna på alla mina låtar, alla är lika underbara som de var förut.

igår såg jag förtjusande och vackra par på stan, och numera gör de mig glada.

att strunta helt i träning gör mig lycklig, det är bara jag som bryr mig. 

jag mår bra nu.

jag klarar av detta.


Håkan Hellström

Allting började med håkan hellström. vi satt i ett ljust vardagsrum med utsikt över globen och NK-skylten. håkan sattes på och vi började diskutera skivomslag och hur han var och hur han hade utvecklats. jag tror vi inte hade samma åsikter angående hans första skiva.

 

andra gången vi sågs var på en håkan hellström-signering. du gick förbi, gick längre bak i kön tillsammans med dina vänner. jag hade på mig kläder med mycket färger, du hade randiga jeans och stort mörkt hår. efter en timme så vågade du dig fram. du fick sitta bredvid mig och min vän. vi satt i timmar och pratade om håkan hellström. efteråt, efter en helveteslång väntan på en liten fluga från en stor människa, så sprang jag in i din famn och höll om dig hårt.

 

efter det bestämde vi att köa till nästa konsert. vi anlände en sen vårnatt, med våra vänner. vi sov tätt intill varandra, höll varandra varma. hela dagen satt vi och lyssnade, som kanske redan förstått,på herr hellström. på kvällen, när konserten närmade sig, så sjöng vi högt i kör. under konserten tog du tag i min hand. Under låten "Nu kan du få mig så lätt", under den exakta raden "och jag vågade aldrig hålla din hand". Det blev vår låt. Den var, precis som vi, magisk och vacker.

 

Någon månad senare blev vi tillsammans. På en parkbänk, på skansen, spelade han. Vi blev tillsammans under första kyssen, samtidigt som håkan sjöng "kär i en ängel". sedan dess var vi oskiljaktiga. varje gång jag var på en konsert och hörde vår låt så grät jag. den var speciell, precis som vi är.

 

nu, för några dagar sedan, såg jag håkan och visste att du stod någonstans i publiken och kände detsamma för mig, som jag kände för dig. Låten var vacker, men förändrad. Den klingade inte lika vackert, det var någonting som inte stämde. 

 

igår låg vi i din säng. du sjöng håkan och jag grät. du sjöng någon vacker låt, och jag visste att det alltid kommer vara Vi, även fast Vi inte existerar i samma form som Vi har gjort. Men Vi, du och jag, jag och du, kommer alltid finnas kvar och jag kommer aldrig glömma det vi haft, har och kommer att ha.

Jag älskar dig


Popaganda och Håkan

Popaganda plus Håkan Hellström

Mina snygga vänner på bilderna


bilder


HH

Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt


4

 

Jag till Jessica (min syster): " Och på Emmaus fann jag en underbar dräktjacka, den var i Chanelstuk och jag ångrar otroligt mycket att jag inte köpte den"
Emil (4 år, min systerson) till mig: "Jag har också en dräkt hemma, en Batmandräkt" 
Han trodde alltså att jag fann en dräkt à la superhjältar, vilket jag tyckte var otroligt fint



underbara stad

Livsmedelsbutiker brinner ned, stenar i bussar, bomb, våldtäkter och en nedbränd skola.

Jag vill härifrån


SIV

Jag har en fin vän som heter Susanne. Hon bor tre sekunder ifrån mig. Vi och en till väldigt fin vän, Ida, har hemliga knackningar, så att man vet att det är vi. SIV. När jag och Sussie, som alla kallar henne, var små och båda var sjuka satt vi i våra köksfönster och skrev på papper, så att vi kunda hålla oss updaterade på hur den andra mådde/vad den andra äter till lunch/vad den andra ska se på för film. På vintrarna  byggde vi fantastiska snögrottor. Ibland gick vi upp extra tidigt och sprang ut. Så byggde vi tills vi var tvungen att springa till skolan. Vi kommer ofta för sent under de perioderna. Hon är dessutom en jävel på att laga mat och baka scones.

 


TYRA

Älskade vackra lilla mörkhåriga russinfingrade småkrumpna kejsarsnittsfödda systerdotter

Som jag har väntat

Som jag älskar dig


RSS 2.0