Edinburgh


Kärlek

Jag ska flytta hemifrån så fort jag kan. Så att jag kan bli mamma till en sådan här vacker.

Om ni skulle missat min besatthet, påminnelse!


Un lapin

Jag vill ha en kanin. En kanin som skuttar fram till dörren när jag kommer hem. En kanin som gillar att gosa i soffan när jag ser på film. En kanin som älskar mat och skuttar högt och fort efter en morot. En kanin som sover i en låg korg med en kudde i. En kanin som har ett fint namn. En kanin som älskar att springa runt i min trädgård och gärna vill gå en promenad med mig.
Här är kaniner som söker hem. Kolla in. Annonser från blocket.se
400 riksdaler styck
100 riksdaler
350 riksdaler
Kan ni, precis som jag, ändå inte få nog? Kolla då in fröken Beijers blogg:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.14124431#lasKommentarer

____


Missnöje

Jag har ett dilemma som växt fram nu på våren. Varje dag, varje timme, växer en känsla fram i mig. En känsla som sitter i länge länge. Jag får känslan av att jag är kreativt hämmad. Allt jag vill avbilda finns i mitt huvud, men mina fingrar förmås inte att återskapa. Mina fingrar är obildade och det gör att allt tar slut. För jag ser så mycket vackert jag vill avbilda och så många känslor som behövs sättas på papper. Och då står jag där, men kan ingenting göra. För min oförmåga att skapa vackra bilder är för stor.

 

Jag skulle vilja vara Maria med hennes tavlor, Hanna med hennes texter, John med sin musik och Antonia med sina fotografier. Men helst av allt skulle jag vilja vara Vendela med sina bilder. ”Har ni hört om hon den där Vendela, hon som ritar barnbilder som innehåller lite för mycket blod och våld?”. Hon.

 

Och min dröm är att sitta på en balkong med ett glas vin och mina färgpennor, noggrant ritande på mina bilder. Istället blir det mjölk och en ihopkluddad bild vid frukosten.


Min samling av sommaren


Fåglar, fiskar och sköldpaddor


Födelsedagar, bollywood och ljusare framtid

Jag doftar på min nyinköpta parfym. Hur ska ett barn som jag kunna bära upp denna?

Jag tuggar på kolaremmar. Hur kan en arton fyllda älska något så barnsligt?

Och det är där jag står. Mitt emellan barnboksillustrationer och DN. Mitt emellan gossedjur och miljöpartiet. Mitt emellan. Mitt emellan förföljer mig och gör mig för förvirrad.

Och där är jag. Inte i facket ”Vuxen”, ”Barn” eller ”Äldre”. Jag är allt. I en fruktansvärd blandning som förpestar min kropp med tebjudningar, deklarationer och Harry Potter. Men det mest fascinerande är att jag trivs.

 


Framtid

Denna video har funnits länge på youtube. Och alla ni sällsynta läsare kanske redan har sett den.
Men. Om detta är fallet, så se igen. För bara tekniken är någonting så fascinerande. Hur lyckas man?
http://www.youtube.com/watch?v=42E2fAWM6rA

Edinburgh kallar, adjö!

Jag vill önska alla en något försenad glad påsk. Min påsk har knappt existerat, då allting har snurrat runt min artonårsdag som var i helgen.
Jag vill tacka mina vänner för att de är världens finaste. Ni är underbara.
Nu drar jag och min pojke till Edinburgh. Vi far iväg idag.
Och vi kommer tillbaka på måndag kväll. Så för ett ganska bra tag,
ha det underbart!


aderton



Passion och tårar, Lambiel och Plusjenko


RSS 2.0