Jag vill..

Jag vill
sova i samma säng som Aldo
ha tillbaka min fisk
inte ha någonting att studera
gå på Laleh-konserten redan nu
fylla arton
åka till Edinburgh
stänga av alla ljud i hela världen

Bebisen

Min (och Idas) fisk dog igår
Och jag vet vad ni tänker;
Ytterligare en fisk i Vendelas ägo som förlorat sitt liv,
hon måste vara världens sämsta fiskägare
Men ack! Denna var sjuk och
jag är ärligt ledsen

Idag

Idag för fem år sedan satte jag på mig mina idrottskläder och gick till skolan. Vi hade fotbollsturnering. Jag hade mitt favorithalsband, som jag kallade riddarkorset. Jag råkade fälla en flicka som blev arg, och hon fick en frispark. Jag var arg på henne, hon var en flick-flicka som bara filmade och gnällde.
Jag älskar fotboll. Det gör jag verkligen. Jag älskar när jag får ta det seriöst, när jag lägger ned allt på bara just det spelet. Det var en av de få dagarna jag kunde njuta fullt ut av den sportens magi.
Och det var för att mina föräldrar tillät mig att göra precis det jag ville göra den dagen. Så jag spelade fotboll. Och lyssnade på min nya MP3-spelare, som var laddad med Rammstein och Satisfaction av Benny Benassi.
Idag för fem år sedan dog min mormor. Och hon var inte bara min mormor. Hon var min bästa vän, hon var den kvinna jag älskade näst mest i hela livet (hennes dotter låg/ligger etta). Hon var den snällaste människan jag någonsin har träffat, med en så vacker personlighet och ett vackert yttre. Hon fick mig att respektera andra människor, hon fick mig att se andra perspektiv. Hon fick alla människor att le.
Som liten tillbringade jag mina somrar på landet, på mormor och morfars landställe. Och en av mina starkaste minnen var varje morgon på landet. Vi brukade smyga upp för att inte väcka morfar. Sedan gick vi ut i trädgården och plockade bär. De bären åt vi till frukost, tillsammans med mackor och gröt. Mormors gröt, den var magisk. Jag har aldrig smakat en godare gröt. Efter det satte vi oss på en trappa, men varsin tandborste i munnen. Jag försökte prata, trots tandkrämsludd i hela munnen. Men min mormor gillade att vara tyst. Hon ville njuta av soluppgången. Och där satt vi, jag med tandkrämsludd och mumlande tal, hon med sin syn på morgonsolen.
Jag saknar henne varje dag

_


_

Fattar han inte att det är dags att komma hem nu?!!!?!?

Hår

Det finns två luggar som gör mig fascinerande och flämtande. Den första luggen tillhör Vera Mörner.
Den andra luggen tillhör Johanna Wokalek när hon spelar Gudrun Ensslin i Der Baader Meinhof Komplex.
När jag ser någon av dessa luggar vill jag bara hugga tag i närmsta sax och låta lite hår falla av.
Ska jag falla för frestelsen, trots kort mörkt hår, istället för långt blont?

Aldo

Ett år och sju månader med denna fina.
Han är just nu i Malawi och jag längtar ihjäl mig.
Jag älskar dig Aldo

http://kulisser.blogg.se

Sussie och Ida. Mina grannar, mina fina fina vänner, mina frisörer, mina ex-klasskamrater. 

Rodebjer 10x10 AW09


Valen


Här är Valen. Valen är en kompis som fick följa med mig hem från Paris sist jag var där. Vi fann varandra i en liten butik i Montmartre, vid namn LA chaise Longue. Jag blev förälskad, och fick följa med mig i handväskan runtom i Paris
När vi kom hem till kalla Sverige så visste jag inte vad jag skulle göra med min nyfunna vän. Han var så liten
och jag ville inte slänga honom i ett hörn.
När jag var liten älskade jag gossedjur. Jag lade alla mina pengar på söta mjuka hundvalpar, björnenallar och sköldpaddor. Och valen är ju också (även fast både jag och Valen förnekar det) ett gossedjur. Och gossedjur
ska man ta hand om. Så han fick sova bredvid mig, under min vänstra kudde. Drömde jag en mardröm så fanns han alltid där. Och dessutom är han är val, och valar har stora munnar. Min vän Valen har därför fått lite saker som ligger i hans mun. Det är öronproppar, en lapp från Aldo och någon slags lyckosten. Han vaktar dem med sitt liv, vilket är lojalt och vackert.
Ni kanske ser valen som ett gossedjur. Men jag ser honom som Valen. Så varsågod mina kära bloggläsare!
Valen . bloggläsare, bloggläsare - Valen. Hälsa på varandra!

Världen

Världen har förstört mig. Gjort mig till åtlöje. Den har krossat mig, gjort mig arg och förtvivlad.
11 miljoner mördades under Förintelsen, 1 miljon i Rwanda, 27 miljoner i Ryssland under fyra år,
7 miljoner i Ukraina. Och sen slänger vi in lite ekonomikriser, klimatförändringar och terrorattacker.
Och just nu har jag svårt att se det vackra med världen och dess medborgare. Vad orsakar vi
tillsammans, förutom fattigdom, folkmord och naturkatastrofer?
Och jag är så arg. Jag var så arg att jag sprang hem, slet av mig skorna, lade mig i min säng
och tänkte på hur ond världen är.
Haiti. Hur kan det bli så här? Hur kan ett redan fattigt land drabbas mer? Hur kan resten
av världen dröja med sin hjälp? Varför är allt så omöjligt (och byråkratiskt i detta fall)
Denna dag brast det. Efter att ha läst tidningarna i flera år, så brast det idag. För det fanns få positiva
nyheter, de flesta handlar om en mörk nutid och en mörk framtid. Och då blev jag förbannad, samtidigt
som jag fylldes av någon slags likgiltighet. Jag blev förbannad för att jag (med många andra) vill
utveckla världen framåt, men det enda som händer är att världen utvecklas bakåt (t.ex. Haiti har
återgått till extrem fattigdom, många sympatiserar med Sverigedemokraterna). Varför är den så
jävla rädd för lite positiv tillväxt och positiv utveckling?
Min likgiltighet började ta vid efter mina utbrott. Varför ska jag lära mig om rysk realism, designa
godispåsar och tänka på vilket ljus man ska ha på fotografier, när jag lika gärna kan försvinna imorgon?
Allt är förgäves.

Jag hatar Malawi


You know


Salut






1. Bild från ettan, innehållandes Michaela, moi, Natalie, Ludde och Ida
2. Dagens Expektum Patronum-möte. Bilden är från halloween, med Freya som Missnöje Myrtle, jag som Bellatrix, Agnes som McGonagall och Amanda som någon av alla katter i HP (Krumben, Mrs Norris eller t.o.m. McGonagall)
3. Lanvin höst/vinter 09. Kan inte sluta tänka på den kollektionen
4. Rachel Menken. Kan man bli mer vacker?

Saknad

Jag saknar dig så mycket att det gör ont

häpnadsväckande hår ida

Ida, Fröken Rundberg i egen hög person, Lisa, Natalie
Bild: Michaela K

Aldo

Min pojkvän är i Malawi i tre veckor och jag saknar honom så mycket att det gör riktigt ont
Bild: Antonia

Sommartider

Ida och Sussie, mina grannar, mina fina fina vänner
Jag älskar er
Bilder: Ida

Nya tider

Nu har ett knippe av mina vänner rest, vissa till Indien, andra till Nicaragua och några till Malawi. Min finaste vackraste Aldo ringde precis, snart ska hans första plan starta. Han var inte nervös. Jag är nervös.
Och i min saknad, och min brist på djur, så gick jag och Ida in i en djurbutik. Och råkade komma ut med en fisk. Det är en bebisfisk på ungefär en centimeter. Jag smälte, och smälter fortfarande sakta sakta.
Nu är dessutom min och Aldos Edinburghresa bokad. Två dagar efter min efterlängtade artonårsdag far vi iväg. Jag längtar redan nu.
Adjö Adjö Adjö!

Fredag eftermiddag

Uttråkad och trött. Maria sover i snusksoffan och jag tänker på Malawi, Nicaragua och Indien.
En tom korridor och en August som går förbi.
Jag bör dessutom sluta använda rött läppstift, då min dator (den är vit) får rödrosa märken överallt.

Jenny Wilson

Jenny Wilson med Tensta Gospelkör på Dramaten. Det var dans (både från artist och publik), det var Jenny Wilson skaka rumpa, det var tyll, det var jubel, det var magiskt.
Bilder: Rockfoto

nu

Nu spelas "Kär i en ängel" på konsertdvdn och jag ignorerar att den inte är skriven till mig utan till Natalie. Den där Natalie.
Nu, för ungefär två minuter sedan, fick jag svaret på ett Facebook-quiz. Jag ser det som ett tecken för min framtid
"when you were a kid you played the detective game more than anyother games and you were always the detective.whether you are a private investigator or a govt. agent you will be the top of your field...you have a natural instinct which helps you to understand and look at it from a different angle than everyone else"
Så nu ska jag bli detektiv. Min eviga dröm kommer någon gång bli sanning. Tack Facebook
Idag fick jag ett par Dr Martens och fick se mitt tvåveckors gamla kusinbarn Tuva

En enda sak är given, vi är två hjärtan i samma kropp

Bröllopet mellan mamma och pappa
1. Vigsel pågår
2. Signe, mamma och pappa under vigselakten
3. Champagne
4. Släkt och vänner
5. Släkt och vänner
6. Farmor
7. Bukett och min mors hand
8. Mor och far
9. Tyra och Patrik
10. Släkten sjungandes
11. Släkten sjungandes och vinkandes med ballonger
12. Mor och far
Fotograf: Helen bågeryd

V

Du är den finaste

RSS 2.0