____


Missnöje

Jag har ett dilemma som växt fram nu på våren. Varje dag, varje timme, växer en känsla fram i mig. En känsla som sitter i länge länge. Jag får känslan av att jag är kreativt hämmad. Allt jag vill avbilda finns i mitt huvud, men mina fingrar förmås inte att återskapa. Mina fingrar är obildade och det gör att allt tar slut. För jag ser så mycket vackert jag vill avbilda och så många känslor som behövs sättas på papper. Och då står jag där, men kan ingenting göra. För min oförmåga att skapa vackra bilder är för stor.

 

Jag skulle vilja vara Maria med hennes tavlor, Hanna med hennes texter, John med sin musik och Antonia med sina fotografier. Men helst av allt skulle jag vilja vara Vendela med sina bilder. ”Har ni hört om hon den där Vendela, hon som ritar barnbilder som innehåller lite för mycket blod och våld?”. Hon.

 

Och min dröm är att sitta på en balkong med ett glas vin och mina färgpennor, noggrant ritande på mina bilder. Istället blir det mjölk och en ihopkluddad bild vid frukosten.


Min samling av sommaren


Fåglar, fiskar och sköldpaddor


Födelsedagar, bollywood och ljusare framtid

Jag doftar på min nyinköpta parfym. Hur ska ett barn som jag kunna bära upp denna?

Jag tuggar på kolaremmar. Hur kan en arton fyllda älska något så barnsligt?

Och det är där jag står. Mitt emellan barnboksillustrationer och DN. Mitt emellan gossedjur och miljöpartiet. Mitt emellan. Mitt emellan förföljer mig och gör mig för förvirrad.

Och där är jag. Inte i facket ”Vuxen”, ”Barn” eller ”Äldre”. Jag är allt. I en fruktansvärd blandning som förpestar min kropp med tebjudningar, deklarationer och Harry Potter. Men det mest fascinerande är att jag trivs.

 


Framtid

Denna video har funnits länge på youtube. Och alla ni sällsynta läsare kanske redan har sett den.
Men. Om detta är fallet, så se igen. För bara tekniken är någonting så fascinerande. Hur lyckas man?
http://www.youtube.com/watch?v=42E2fAWM6rA

Edinburgh kallar, adjö!

Jag vill önska alla en något försenad glad påsk. Min påsk har knappt existerat, då allting har snurrat runt min artonårsdag som var i helgen.
Jag vill tacka mina vänner för att de är världens finaste. Ni är underbara.
Nu drar jag och min pojke till Edinburgh. Vi far iväg idag.
Och vi kommer tillbaka på måndag kväll. Så för ett ganska bra tag,
ha det underbart!


aderton



Passion och tårar, Lambiel och Plusjenko


Om jag tycker om honom? Ja


Molly är en man

Molly är min första fisk i mitt nya akvarium.
Molly är en man och Molly är min.

Snart arton i det Rundbergska residentet


Lambiel!

Min hemliga konståkningskärlek (bortsett från Plusjenko) är Lambiel. Stephane Lambiel.
Denna Stephane, min älskade Stephane, ska jag få se om en vecka (Plusjenko med
för den delen.)
Om en vecka är det inte bara min födelsedag, utan även dagen då några av världens
bästa konståkare kommer till Sverige, Stockholm, Globen.
Jag kommer vara där. Och gråta, andas med varje skridskoskär, svettas i varje hopp,
studera varenda stegfrekvens, känna varenda piruett.
Jag kommer vara där. Med både hjärta och hjärna.
http://www.youtube.com/watch?v=7g45BHERjfs
Se det där. Det är min Lambiel. Jag gråter nästan varje gång jag ser det.

Taket

 

Taket.

Det är inte vilket tak som helst, utan det är ett specifikt tak i England. När jag och My for på språkresa till Torquay fann vi ett tak. 


Vi gick en sommarkväll med två andra vänner. Det var på en bakgata i en av mina nuvarande favoritstäder. När vi gick där, fnittrandes och lyckliga, såg jag en grind. Grinden var gammal, svart och knakande. Nyfikenheten tog vid, och vi smög ned. Ned för en lång metralltrappa, som avslutades vid ett tak. Vi klättrade upp för taket. Intrycket var slående, med en upplyst hamn och ungdomssjälar som skrek, sjöng och pratade. Där var vi varje kväll. Ibland även på dagarna. Det var där vi gömde oss, på Debenhamstaket. Ibland kunde vi till och med sitta precis ovanför Debenhamsskylten och sparka med benen. Ingen märkte oss, vi var dolda.


Under vår språkresa krånglade mobiltelefonerna, så jag och My hade svårigheter att nå varandra. Sista kvällen for hon iväg med en snygg italienare, och jag försvann in i saknad och kramar av folk från världens alla hörn. När natten började närma sig insåg jag att min My var borta, och vi borde ta oss hemåt. Jag ringde, jag letade, jag sprang. Och sen insåg jag att det bara var dumheter, varför ska jag jaga henne så? Hon vet vart vi borde ses.
Det var vår outtalade mötesplats. Taket. Så jag gick dit. En kort stund senare dök My upp. Det var en av de finaste stunderna i mitt liv.


An Education

Jag har väntat alldeles för länge på att se An Education. Åh vad förälskad jag blev. Jag kan inte släppa den.

John Wayne Gacy

http://open.spotify.com/track/5Wmt7iqTXGp8XxD94FT2qR
Länk! Länk! Länk!
Tack Siri för låttipset
http://prinsvladimir.blogg.se/

Duuu..?

Jag håller till på två ställen!
http://myownphotobooth.tumblr.com
TackPussAdjö!

Bridget Jones

Jag har många underbara vänner. De är kloka, kreativa och vackra. De stöttar mig och får mig att le.
En av dessa är Bridget. Hon må kanske inte vara världens klokaste och mest kreativa. Men åh vad hon stöttar mig och får mig att le. Denna fiktiva vän är lättillgänglig. För hon finns alltid i datorn eller i min tv-apparat.
Och hon är den enda vännen jag kan känna mig bättre än. För hur ensam jag än känner mig, är Bridget alltid ensammare. Hur klantig jag än är, är alltid Bridget klantigare.
Och denna brud, hon med självhjälpsböcker, enorma mängder cigaretter, ingen självdisciplin och klantighet, hon är min vän. Min enda fiktiva vän.
Och för att hylla henne lite extra lägger jag med en Spotifylista från hennes två filmer, och en bild på henne.
Länken är vit, så ni får leta
http://open.spotify.com/user/frokenrundberg/playlist/3OYr2bVbVJRzNXEw2iKysP

LeLoveImage


Hej!

http://open.spotify.com/user/frokenrundberg/playlist/1YTrfQYyh4n30YX88TwwfP
(Den tomma raden ovanför är ej tom, det är en länk med en fin Spotiyspellista. Klicka och lyssna)
Bara för att våren kanske snart är på ingång och för att husbåtar är bland det vackraste som finns, för att jag släppt ut håret så att det blåser så där vilt i vinden, för att världens godaste chaite är inköpt, för att jag har den bästa grannen som finns, för att min säng numera är som en liten koja, för att min pojkvän gör underbar frukost, för att hallon och lakrits är en god smakkombination, för att Criminal Minds börjar på torsdag. Bara för att allt är så fint nu.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0